Idag, till slut, har jag tagit mig an min övergivna tall, lindat de sista grenarna och böjt till den.
Fint väder kan man ju inte säga att vi fick, jag fick lov att ta in trädet i köket och jobba för att inte frysa ihjäl om händerna. En del saker klarar man inte med vantar!
Nedan en bild som visar hur trädet såg ut när jag tog med det till bonsaimötet, innan arbetet började.
De nedre grenarna skulle kanske aldrig kunna bli bra, så de togs bort. Sedan hängde vi de avklippta grenarna i trädkronan för att se hur det skulle kunna bli om vänstersidan blev lägre än högersidan:
Därefter böjdes stammen ihop en aning med en spänntråd:
Grenarna lindades, men tiden räckte inte till, så trädet följde med mig hem "halvgjort".
Idag har jag alltså format till det. Om vänstersidan verkligen ska bli lägre än högersidan så ska den högra grenen tas bort. Får se om det blir så i framtiden.
Det här trädet som så många andra av mina potensaier plockade jag på en yamadori med bonsaisällskapet. Jag såg att det var "ensidigt", men jag tänkte att det finns ju såna bonsaier också. Jag tyckte barken var fin, och dessutom kanske jag inte hittade något bättre att ta med mig hem den gången.
Senare tog jag med det till en workshop med Marc Noelanders när vi hade honom som demonstratör i Umeå 2006. Han ritade en väldigt fin teckning av hur trädet skulle kunna se ut i framtiden, och jag lindade och klippte. Men som alltid vid de där tillfällena så räckte inte tiden till, och vi som deltog i workshopen var samtidigt upptagna med att ordna allt praktiskt i arrangemanget, så jag sprang fram och tillbaka mellan olika uppgifter och arbetade mer sporadiskt på tallen. Färdig kan man i alla fall inte säga att den blev.
Och sedan har den fått stå. Efter något år eller två tog jag väl bort trådarna, men något annat har jag alltså inte gjort med trädet sedan dess.
Det är det där med motivationen. Det är mycket som aldrig blir gjort.
Nu ska jag gå ut och titta till bonsaigården.
