The trip to Belgium/Noelander'sTrophy was planned a long time ago... We had talked about it for years - and this year it finally happened. We decided to go and bought a ticket! We were five people from Sweden that visited this event.
I did not know I would have to change to a new work-place the same week and also that my mother-in-law would die the same week. And maybe I mentioned some time in sept-october that I am studying on my
freetime ... Which means studying on all days I am not working, using
all weekends, evenings and nights and so on for homework tasks that I
have to give in once a week, every tuesday. What happened when I went away for a few days was that I didnt have time time to do all these homeworks, I fell down into a state of constantly trying to catch up on all areas. I had no time to to digest my impressions. The whole situation has made me very tired and I still feel I have not caught up.
Resan till Noelanders Trophy hade vi pratat om länge och i år blev det till slut av att vi for, några umebor och jag. När vi planerade att fara visste jag inte att jag skulle byta arbetsplats samma vecka där i mitten januari, att svärmor skulle gå bort samtidigt och att jag skulle bli så efter med mina hemuppgifter från undersköterskeutbildningen. Jag har legat efter med allt ända tills nu... Har inte haft tid att smälta några upplevelser, bara rusa vidare. Har varit väldigt trött.
Jag tänkte jag måste ändå visa några bilder. Jag var där, det var sant, alltihopa, och inte bara en dröm.
This is the winner tree, a jezo spruce.
Vinnarträdet, en edo-gran.
One really nice experience was the size of the trees! When you see pictures of bonsai you can read how big they are, but that is not the same as really experiencing the size! The feeling to stand beside a meter high bonsai reminds me of standing beside a tree in nature, then you must say the art has hit the right spot!
Trädens storlek var nästan den mest slående upplevelsen. Man kan ju läsa i böcker och tidningar hur stor varje bonsai är, men man kan inte riktigt föreställa sig det ändå, det är en helt annan sak att uppleva det i verkligheten. En meter eller nästan en och en halv... Att stå intill en såpass stor bonsai påminner verkligen om att stå under ett träd i naturen!
This, for example, was a very large tree. I think it is a fagus. You can see the prize beside it.
I can not imagine how long time it must take to shape all the little branches, to make sure every little twig is in the right position...
Här är ett stort träd, jag tror det var en bok. Tänk att hålla reda på alla grenarna, forma, klippa, få varenda liten kvist i rätt läge. Måste ta hur lång tid som helst.
There was a birch in the exhibition. It is of course a fantastic bonsai, but to me it has got nothing to do with a birch! A birch in nature is elegant with long hanging branches.
Det fanns faktiskt en björk på utställningen, stor var den, och visst är det en snygg bonsai! Däremot har den inget med björkar att göra enligt min mening... Jag menar den är en väldigt fin bonsai men den liknar ju inte en björk, tyvärr. En björk låter sina grenar hänga och svaja på ett elegant sätt, men vad ska man säga att detta liknar, med de krulliga grenarna?
This forest I cannot say exactly what species. Here it was the feeling of three dimensions that struck me, a sense of depth in the composition. When you walk in front of it, the trunks change positions in relation to each other - that gives again the impression of walking among real trees in nature. Fantastic.
Här är en skog som mest ser "vanlig" ut när man ser den så här på bild. Men det häftiga var att gå framför den så att stammarna rörde sig i förhållande till varandra - då upplevde jag den plötsligt som tredimensionell, att det fanns ett djup i kompositionen.
A small zelkova, a shohin. Interesting for me because I have some zelkova trees of my own. So this is what I should try to aim for!
Bara för att jag själv också har några zelkovor måste jag behålla den här bilden - som en påminnelse vad jag ska försöka sträva efter! Det här är inte ett stort träd, bara en shohin faktiskt. Men många fina förgreningar!
Here is a big one again, a punica - pomegranate. You can see three fruits. It has a very interesting twisted trunk. The owner sat at our table at the dinner on saturday evening.
My own pomegranates suddenly appear very insignificant...
There were of course lots of more trees to see. Maybe I will show some more pictures if I get the time for it. Anyhow it was a fantastic experience to be a part of this big event.
Walter Pall has lots of pictures on his blog.
Denna var däremot väldigt stor. Det är en punica, granatäpple. Man kan se tre frukter. Ganska häftigt med den vridna stammen! Ägaren till det här trädet råkade vi sitta tillsammans med vid middagen på lördagskvällen.
Granatäpplen har jag ju också själv här hemma. Något mindre... De blir liksom så obetydliga i jämförelse.
Massor av tallar och andra träd fanns förstås på utställningen. Ni kan se bilder tex hos Walter Pall.
We watched the demonstrations also, three on Saturday and three more on Sunday. Walter Pall did a great job as a sort of coordinaror during the demonstrations.
He interviewed the demonstrators while they were working and so made them explain what they did
and why. In this picture is
Vi såg demonstrationer både lördag och söndag. Det handlade mycket om tallar! Walter hade uppgiften att vara som en värd eller conferencier på demonstrationerna, vilket jag tyckte han gjorde väldigt bra. Han intervjuade demonstratörerna medan de höll på, och tvingade dem på det sättet att förklara vad de gjorde och varför. På bilden syns:
Luis Vallejo working on his multitrunk pine, which he had brought from Spain.
Luis Vallejo arbetande på sin spanska tall.
This demonstrator is Robert Steven from Indonesia. He had never before worked on a pine, but formed this amazing composition!
Här ser vi en kille från Indonesien vid namn Robert Steven (och hans assistent). Detta var första gången han jobbade med en tall - ganska imponerande resultat för ett första försök...
