Nu har jag fått en rapport från Bonsaisällskapets årsmöte i Båstad, det som jag inte kunde vara med på. Jag fick höra hur trevligt det var och hur positiv och bra Mario Komsta var.
(Så nu känns det förstås ännu värre att inte ha varit där...)
Förra året, när vi höll årsmötet i Umeå, var jag dock med, och då workshoppade jag på denna gran. Jag har döpt den till Svanen, för visst liknar den litegrann en svan?
Idag har jag tagit bort tråden från förra året och lindat om den. Tråden hade börjat skära in här och där. Det är alltid svårt det där - hur länge vågar man vänta med att linda om? Samtidigt som vissa grenar har hunnit få djupa lindningsmärken har andra inte växt alls och faller bara tillbaka i sin ursprungliga form när man tar bort tråden.
Idag blev det av i alla fall. Granen ser frisk och välmående ut med massor av nya knoppar. Jag ska försöka få den nedre grenen att växa till sig i förhållande till den övre, som nu är lite för dominerande tycker jag.
Hej, Anna!
SvaraRaderaFör första gången kom jag till din blogg och såg den här Svanen.
Jag tycker den granen har en stor potential som en bonsai. Jag kan tänka mig att forma som en shohin med korta grenar.
Kanske det i och för sig vore möjligt, fast den är redan ganska stor. Grenarna kan jag väl korta något. (Den övre har jag ju redan tänkt att göra det.)
SvaraRaderaEn riktigt fin gran!Det är nog den gran med mest potensial som jag sett i Sverige. Otrolig rörelse i stammen! Hur länge har du haft den? Hur stor är den? Hur kan man ha bristande motivation med ett sånt träd i samlingen ;)
SvaraRaderaJag tyckte förstås också om trädet när jag hittade det, eftersom jag tog hem det. Den kommer från ett berg alldeles här i närheten där jag bor - och det otroliga var att jag hittade den under en yamadoriutflykt med Bonsaisällskapet för några år sedan. Jag kanske kan berätta mer om den, men som sagt är den alldeles för stor för att vara en shohin!
SvaraRadera