Hög luftfuktighet den här tiden på året ger fin mossa utan att man behöver direkt anstränga sig eller göra några särskilda åtgärder! Om det nu är nån idé att glädja sig åt fin mossa innan man har något fint träd att matcha till? Jag har alltså hört en demonstratör bedöma en bonsai på en utställning så att den hade för fin mossa (i förhållande till trädet) - mossan avledde uppmärksamheten från trädet, så att det hamnade i underläge. Något att tänka på.
Utan att bry mig om detta njuter jag dock av denna gröna mossyta. Den tillhör min lilla ulmus, som nu stått ute i två månader eller så och hunnit växa ut så här mycket:
Dags att klippa ihop den lite. Nedan syns resultatet efteråt. Tyvärr kom ett stort runt ärr fram och blev synligt. Det uppstod en gång då hela trädet bröts av när en katt hoppade ner på det från hög höjd och det kommer att växa ihop ytterligare, är jag övertygad om. Man kan dölja det också. På bilden från den 11e maj sitter det blad framför och döljer ärret. Gijs Meboer ratade trädet fullständigt på vår utställning förra året, bland annat pga det där ärret - och för att krukan är för hög. Tyvärr anser jag det omöjligt att ha det här trädet i en lägre kruka. Den här almsorten har ett otroligt kraftigväxande rotsystem!
Gijs trodde också att detta var en nyinköpt massproducerad bonsai - är den så tråkig? Han tolkade det stora runda ärret som ett tecken på detta. Men det sanna ursprunget är alltså att detta är en stickling från min andra (alltså den första!) ulmus, den kvastformade.
Och se så SOLIGT vi har haft idag! Det har varit jättevarmt. Tur jag hade som var ledig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar