Vad är egentligen meningen med bonsai?
Jag menar jag vet ju ungefär vad jag alltid strävat efter... det ska se ut som ett gammalt träd och stammen ska bli tjock och grenarna ska sitta snyggt fördelade och allt det där... Men när man inser att man kanske aldrig kommer i mål, aldrig uppnår något resultat? Om man räknar bort resultatet, vad är då kvar?
Kan man se det som meningsfullt att göra små åtgärder syftande till en viss formförbättring eller annan - om någon slutlig fulländad form aldrig uppstår? Är en halvdan bonsai verkligen bättre än en heltaskig? Om inte, spelar det nån roll alls vad man gör då?
Är det roligt att klippa och linda? Jag menar roligt, som i roligt att läsa en bok eller se en film. Roligt medan man gör det, oberoende av resultatet. Hur roligt är det att plantera om - gräva i jorden, bli kall och blöt och smutsig? Det roliga är ju när man ser resultatet efteråt, och tänker "det blev en aning bättre"...
Här är i alla fall min granatäppelskog. Den är inte, som bonsai betraktat, i stort sett värd ett vitten - och kommer inte att bli inom överskådlig tid heller. Men som växt, som granatäpple, är den rätt trevlig att umgås med! Sensommarfärgerna och blommorna är ju ganska njutbara när solen lyser på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar