Denna lilla tall kallar jag "Dan Bartontallen". Det kommer sig av att jag jobbade på den på en workshop med Dan Barton en gång i tiden. Dan sa ingenting om det svårlösta problemet att den består av en tjock klump till rot och en tunn slang till stam, och att övergången är abrupt och ful. Men han är ju en diplomatisk engelsman och ville kanske i första hand uppmuntra mig så att jag inte skulle tappa bonsaiintresset. (Och det gjorde jag ju inte heller.) Han trodde kanske inte heller att tallen skulle överleva, så det skulle inte spela så stor roll vad jag gjorde med den.
Ett konstruktivt förslag till lösning av problemet (utan att kasta bort trädet) fick jag av Marc Noelanders: nämligen att låta den översta grenen växa upp och dölja övergången från det tjocka till det tunna partiet. Det är det jag jobbar på nu... vet inte hur många år det ska ta.
Det fina med trädet är en hopvriden del i mitten, mellan det övre och det nedre grenvarvet. Jag får väl också jobba på att få den att framträda mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar