The oak outside the tv-house in Stockholm was finally cut down. We don't have oaks here in the north of Sweden, except for planted specimens in gardens, and those have not reached any noticeable size yet (but with the climate-changes they have a bright future!) I wanted to go and take a look at my "own" old tree, which is a sallow in the middle of the forest nearby. It is my own only in the meaning that I think I am the only person that sees it regularly.
It has been dying for many years already, but is still alive.
TV-eken i Stockholm sågades ned till slut, trots folkets protester. Ekar har vi ju inte så många här i norrland, förutom en del planterade exemplar i parker och trädgårdar - och de har inte hunnit komma upp i nån märkvärdig storlek. (Men med klimatförändringarna så har de ju framtiden för sig skulle man kunna säga!) Jag
bestämde mig för att gå och se hur det stod till med mitt eget "privata"
gamla träd - en sälg. Det är "privat" bara i den betydelsen att jag vet ingen annan
än jag själv som regelbundet går och tittar på det. Det växer i skogen
ganska högt upp på ett berg här intill. Det lever ännu, men har varit i ett döende tillstånd i många år.
Sense of direction is a funny thing. I believe myself to easily find my way - at least in the town with its straight streets and right-angled crossings - but here in the forest I am always lost! I had to walk up and down for an hour or so before I finally found the tree this time.
My husband is the exact opposite: he can find anything in the forest but in the town he cannot enter a shop without being totally lost when he comes out on the street again.
Det där med lokalsinne är lustigt. Jag anser mig ha ett bra lokalsinne - men tyvärr fungerar det inte i skogen! Det tog mig nån timme att hitta igen det här trädet trots att det är ganska kraftigt jämfört med den omgivande skogen! Dessutom går jag ju hit nån gång per år och kollar läget. I stan - med raka gator och rätvinkliga korsningar - hittar jag lätt och vet alltid tex åt vilket håll bilen finns. Min man är tvärtom: han som hittar var som helst i skogen, han kan inte gå in i en butik i stan utan att vara vilse när han härnäst kommer ut på gatan!
One side of the trunk has this twisted shape. (The shadow-side.)
På den skuggade sidan är stammen läckert vriden och djupt fårad.
On the lighter side, there is moss and lichen and holes made by birds. But of the crown is not much left: (Pictures from different angles.)
Andra sidan, översidan dit ljuset faller, är full med mossor och lavar och hål som fåglarna har gjort.
Kronan är det däremot inte så mycket med: (Två bilder från olika håll.)
In the bonsai club we don't work with our trees this time of year. Instead we have a tradition of meeting in november for a japanese-inspired dinner. So also this year, we had the meeting on saturday, and the food was perfect as always!
Inom bonsaisällskapet brukar vi inte göra så mycket med våra träd den här tiden på året. I stället träffas vi alltid en gång i november och äter en japansk-inspirerad middag - så även detta år!
....
