Mostly leaves

Just some leafy pictures: ulmus elegantissima.

Aspen.

Granatäpple/pomegranate.

Ölandstok/potentilla.

 Vide/salix.

Vide/salix.

Trees in the library

 The society (the north swedish local club of the  Swedish bonsai society) had a small exhibition in the town library. There is a beautiful room with a glass roof, perfect for an exhibition. We are happy they allowed us to be there. I brought some trees just as they are, as always I must excuse myself for not having time to work on my trees. But there are other members who have worked their trees and really made them look good! We met many new people and informed about bonsai and about the society and our  activities.

Föreningen (Svenska Bonsaisällskapet/ norra kretsen) har haft en liten utställning på stadsbiblioteket. Där finns ett vackert rum med glastak, perfekt för en utställning. Vi har aldrig varit där förut, men det känns roligt att vi fick möjlighet nu. Jag tog med några träd i det skick de var, som alltid alltför oskötta - men som tur är finns det andra medlemmar som faktiskt har mer tid att ägna sig åt sina träd! 
Vi pratade i alla fall med folk och berättade om bonsai och om föreningens verksamhet.

.

Oj vad jag grävt och burit

Det har varit en blåsig dag, men med långkalsonger, vinterjacka och mössa har det ändå varit skönt att vara ute: man har ju fått se solen! Nu har jag varit duktig. (Man måste ju säga det själv, för ingen annan gör det.) Jag har grävt ner inte mindre än 15 träd/bonsaier/potensaier i jorden på vinterförvaringsplatsen. Så jag klarade mitt mål på sex träd med råge. Puh!

Mitt emellan bonsaigården och vinterförvaringen ligger boningshuset. Hit har jag burit alla dessa som syns ovan. För nu har jag inte kvar något vatten i bonsaigården längre, slangen är tömd och kranen avstängd för att inte frysa sönder. Så jag har burit växterna hit för att kunna vattna dem. De väntar på nedgrävning respektive förflyttning till garaget.




Det var så tråkigt att ta en bild på de nedgrävda träden så i stället vände jag mig åt andra hållet och hittade de här vackra jordgubbsbladen.





Jag har en zelkova som fått växa fritt hela sommaren. Mätte den nu: den har en kvist som når upp till 130 cm! Den sträcker sig alltså utanför bilden.
Denna förvarar jag i garaget på vintern.





Ölandstoken ska dock ner i marken precis som tallar och granar. Den är rolig och blommar nu med en hel hög blommor bland de gulnande bladen.

Höstfärger

Snart slut på sommaren? Mina blandade viden - de har nästan fällt sina blad.

Ölandstoken växer däremot fortfarande för fullt och har fått en hel hög nya blomknoppar, just nu är tre utslagna:



Även björken börjar gulna.

I "bonsaibutiken" ?

Var med maken på varuhuset Jula för att inhandla en plåtsax och en huggarjacka, råkade få syn på denna: en låtsas-sten för att plantera blommor i. Skulle den inte passa utmärkt även för en bonsai??? Inte för att jag har något träd som står och väntar på omplantering just nu den här årstiden, men jag köpte den naturligtvis med detsamma. Endast 99 kr. Obs! den har ett dräneringshål i botten! Det fanns även en lite större modell, som jag kanske provar om det går bra med denna.




Min ölandstok visar upp en enstaka blomma. De andra blomknopparna klippte jag väl bort när jag jobbade på den sist.

Min småbladiga alm är rufsig och ser ganska förskräcklig ut den här tiden. Bladen är förstörda av vind och sol (det ser värre ut i verkligheten än på bilden) men den växer i alla fall!

Tokigt!

Idag har jag tagit tag i en ölandstok som har stått och sett ut ungefär likadan länge. Titta, den har till och med några blommor som just håller på och slår ut.

En intressant sak med bonsai är detta: när man tittar på sina egna träd så ser man inte hur dom egentligen ser ut - man ser hur man tänker sig att dom ska se ut i framtiden. Delvis i alla fall. Man ser delvis en bild av trädet som bara finns i fantasin. När man tar ett kort av trädet syns - obehagligt tydligt - hur trädet verkligen ser ut, med alla fel och brister... Det är naturligtvis därför det är så nyttigt att fotografera sina träd och det har jag förstås sagt förut.

Och när man tittar på någon annans träd så ser man dem på samma sätt som en kamera, helt utan ägarens/skaparens/bonsaidesignerns fantasivision. Man ser de grenar som finns där, inte de som kommer att växa fram så småningom.

Jag pratade alldeles nyss om detta med en engelsman. Dvs han är inte alls intresserad av bonsai men däremot av att fiska. Och han pratade om hur stor del av hans hobby som består av att tänka på och planera för kommande fiske. En stor del av hans passion är något som bara sker inne i huvudet, fantasier, jag ska fara dit och dit, använda det eller det draget, det kommer att bli si och så. Endast en liten del av tiden är verkligt fiske i den fysiska världen. Och då tänkte jag att med mina bonsaier är det samma sak. Verkliga bonsaier i den fysiska världen är de i stort sett inte alls. De är bonsaier i min fantasi, de är ständigt något som jag tänker ska bli i framtiden. Varje åtgärd är med tanke på hur trädet ska se ut någon gång i framtiden, men den där framtiden kommer visst aldrig.

På bilden nedan syns hur token ser ut efter min attack. Det blev inte mer kvar än så här, och inga blommor.